Where do I belong?
Denna fråga är något som jag funderar ständigt på och som även väldigt ofta disskuteras härhemma på Wesgate. Att stanna eller att inte stanna? Ett hjärta som vill två olika saker: en halvan vill tillbaka till Sverige och till alla er därhemma medans andra halva vill stanna här. Hur ska man veta vilket som är rätt? Hur ska man kunna fatta ett beslut när det praktiskt taget skriker BESLUTSÅNGEST om mig? Jag och beslut är inte riktigt in harmoni om man säger så.
Jag vill ju befinna mig nära min familj och mina vänner för dom utgör en så stor del av mitt liv men samtidigt så lockar inte själva Sverige mig ett dugg. Jag trivs här i Los Angeles och på något sätt så känner jag harmoni i denna stad, jag känner mig lycklig. Men så ibland så frågar jag mig själv om anledning till att jag trivs så bra är här är för att så länge jag befinner mig här så behöver jag inte ta några "stora" beslut utan jag mer lever i en drömvärld med framtiden så långt bort. Kanske är det så att så länge jag befinner mig här så behöver jag inte oroa mig för vilka besluts som ska fattas just för att jag lever i en låtsas värld där det riktiga vardagslivet inte finns för på något sätt känns det som att det "riktiga" vardagslivet finns i hemma i Sverige. Men om det nu är så, vad är det jag försöker att fly ifrån? Fast innerst inne så tror jag inte att jag flyr utan det är mer rädslan över att fatta fel beslut som gör att jag i frågasätter allting. Om jag beslutar mig för att flytta tillbaka till Sverige så är jag rädd för atr jag kommer att ångra mig och det kommer att sluta upp med att jag vill åka tillbaka hit och om jag beslutar mig för att stanna här så är jag rädd för att jag kommer sakna er därhemma alldeles för mycket för att kunna vara 100% lycklig här. Tanken på att bara få träffa min mamma kanske typ 2 ggr om året känns ju helt overklig.........Hittills så här jag ändå klarat mig bra utan hemlängtan men det är nog för att jag är bra på att stänga av mina känslor och sen så har jag väl alltid tänkt att jag inte skulle stanna här för evigt men nu helt plötsligt så har det slagit mig att jag kanske ( och jag säger bara kanske) blir kvar här lite längre än planerat och mitt mål med min tid här i L.A är snart uppnått och då kommer alla dessa tankar upp. Men, men inga beslut behöver fattas än och när den dagen väl kommer så kanske jag har svaret.
" I'm not saying that I'm never coming home, I'm just saying that maybe I'm not ready yet......."
Jag vill ju befinna mig nära min familj och mina vänner för dom utgör en så stor del av mitt liv men samtidigt så lockar inte själva Sverige mig ett dugg. Jag trivs här i Los Angeles och på något sätt så känner jag harmoni i denna stad, jag känner mig lycklig. Men så ibland så frågar jag mig själv om anledning till att jag trivs så bra är här är för att så länge jag befinner mig här så behöver jag inte ta några "stora" beslut utan jag mer lever i en drömvärld med framtiden så långt bort. Kanske är det så att så länge jag befinner mig här så behöver jag inte oroa mig för vilka besluts som ska fattas just för att jag lever i en låtsas värld där det riktiga vardagslivet inte finns för på något sätt känns det som att det "riktiga" vardagslivet finns i hemma i Sverige. Men om det nu är så, vad är det jag försöker att fly ifrån? Fast innerst inne så tror jag inte att jag flyr utan det är mer rädslan över att fatta fel beslut som gör att jag i frågasätter allting. Om jag beslutar mig för att flytta tillbaka till Sverige så är jag rädd för atr jag kommer att ångra mig och det kommer att sluta upp med att jag vill åka tillbaka hit och om jag beslutar mig för att stanna här så är jag rädd för att jag kommer sakna er därhemma alldeles för mycket för att kunna vara 100% lycklig här. Tanken på att bara få träffa min mamma kanske typ 2 ggr om året känns ju helt overklig.........Hittills så här jag ändå klarat mig bra utan hemlängtan men det är nog för att jag är bra på att stänga av mina känslor och sen så har jag väl alltid tänkt att jag inte skulle stanna här för evigt men nu helt plötsligt så har det slagit mig att jag kanske ( och jag säger bara kanske) blir kvar här lite längre än planerat och mitt mål med min tid här i L.A är snart uppnått och då kommer alla dessa tankar upp. Men, men inga beslut behöver fattas än och när den dagen väl kommer så kanske jag har svaret.
" I'm not saying that I'm never coming home, I'm just saying that maybe I'm not ready yet......."
Kommentarer
Trackback