Turning my life into boxes

Packa ner, packa upp, packa ner.

Snart ligger ( nästan) hela mitt liv i bruna lådor och framtiden är oviss. På något sätt känns denna gång annorlunda, jag kan inte förklara känslan men något är det. Kan inte bestämma mig för om det känns lättare eller svårare denna gång. Det känns som om att denna flytt krävs mer planering och organisering, why? Kanske är det vetskapen av att det är 4 månader kvar till Usa, eller kanske är det den känslan som säger att detta är sista gången du bor här. En liten, liten känsla att du kanske aldrig mer flyttar tillbaka hit ...... och till Sverige.

" Bara i växande, förändring och utveckling finns paradoxalt nog verklig trygghet"

<3






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback