Ingen är perfekt....
Ibland är det så lätt att se felen som alla andra gör och glömma bort att se efter om man själv gör något fel. Ingen är perfekt som sagt men oftast så tycker nog många att just ens eget sätt är snäppet bättre, att det man själv tycker och tänker är rätt. Men då är det tur att man har vänner som kan påminna en om man faktiskt inte gör allting rätt. Eftersom man oftast inte är medveten om sina egna brister och fel så kan man inte ändra på sig om ingen säger till, och det roliga är väl att dina egna fel och brister oftast är sådant som du stör dig på hos andra.
Idag fick jag ett samtal från en väldigt nära vän som påpekade att jag hade betett mig på ett sätt mot henne som jag bara för ett par månader sen påpekade att hon gjorde mot mig. Varför vet jag inte. Efter vårt samtal så började jag att analysera lite hur det kom sig att jag hade börjat med detta beteende,och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men jag skulle nog kunna gissa på att jag omedvetet skapade detta beteende för att skydda mig själv. För varje gång som hon gjorde så mot mig så blev jag besviken och på något sätt intalade jag mig att om jag gjorde likadant så skulle jag bygga upp en mur, lite som att säga: Ha, jag bryr mig faktiskt inte. Jag bör kanske tillägga att jag har väldigt svårt att visa vad jag känner och att säga till någon att den gör mig ledsen är väldigt svårt, istället så vänder jag rygger till och intar försvarsställning. Så under dessa månader som min underbara vän gjort allt för att andra sitt beteende och jag har varit för upptagen med att bygga min "mur" så jag har inte sett hennes tappra försök. Förlåt! Och tur nog för mig så är min vän som kan prata om allt och ofta ger mig men en knuff på vägen. Vår vänskap är alldels unik och trots att vi inte har varit nära vänner så pass länge så har DU ändå kommit till att bli en av mina närmaste vänner, om inte närmast.
Tack för att du finns och för att du inte bara blundar när det dyker om saker som påverkar vår vänskap. Vår vänskap är skapad att hålla livet ut och den är värd att kämpa för!
Idag fick jag ett samtal från en väldigt nära vän som påpekade att jag hade betett mig på ett sätt mot henne som jag bara för ett par månader sen påpekade att hon gjorde mot mig. Varför vet jag inte. Efter vårt samtal så började jag att analysera lite hur det kom sig att jag hade börjat med detta beteende,och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men jag skulle nog kunna gissa på att jag omedvetet skapade detta beteende för att skydda mig själv. För varje gång som hon gjorde så mot mig så blev jag besviken och på något sätt intalade jag mig att om jag gjorde likadant så skulle jag bygga upp en mur, lite som att säga: Ha, jag bryr mig faktiskt inte. Jag bör kanske tillägga att jag har väldigt svårt att visa vad jag känner och att säga till någon att den gör mig ledsen är väldigt svårt, istället så vänder jag rygger till och intar försvarsställning. Så under dessa månader som min underbara vän gjort allt för att andra sitt beteende och jag har varit för upptagen med att bygga min "mur" så jag har inte sett hennes tappra försök. Förlåt! Och tur nog för mig så är min vän som kan prata om allt och ofta ger mig men en knuff på vägen. Vår vänskap är alldels unik och trots att vi inte har varit nära vänner så pass länge så har DU ändå kommit till att bli en av mina närmaste vänner, om inte närmast.
Tack för att du finns och för att du inte bara blundar när det dyker om saker som påverkar vår vänskap. Vår vänskap är skapad att hålla livet ut och den är värd att kämpa för!
Kommentarer
Trackback